Vid Gerhard Lindströms sida, en av de ordföranden sekreterare Bernt (till vänster) ”avverkat”.
Det hände sig på den tiden att Bernt Falkenborg valdes in som medlem i Ekensbergs Båtsällskap. Låter det som ett eko från gångna tider? Inte så underligt för februari 1968 känns rätt avlägset för de flesta av oss.
Det blev ett par år som suppleant i styrelsen och ett år som vice sekreterare innan han hamnade rätt – sekreterarpulpeten var helt enkelt hans och skulle så förbli till 2006 – i 36 år (sic!) – lite svårslaget tycks det. Men kanske inte så märkligt för en kille som jobbat på samma ställe – Atlas Copco – i över femtio år.
[ Okänd fotograf ]
Festskrudade paret Bernt och Kerstin.
”Fregatten”
Trumpeten, munspelet och hustrun Kerstin – tilldelad epitetet ”Fregatten” av en mångårig medlem som föredrar att vara anonym – tog också plats vid pulpeten. Vare sig det har gällt sillfrukost, årsfest, julotta eller de härliga improviserade sjösättningsbanketterna dök hela pulpeten upp.
I regel lämnades dock penna och papper hemma på ”kontoret”, d.v.s. den lilla tvåan på Fregattvägen där det 3-5 gånger om året ordnades utskick till ett par hundra medlemmar och då knappt fanns plats för att landa en kaffekopp. Falken är inte datoriserad och tur var
[ Okänd fotograf ]
Bernt har förgyllt mången EBS-tillställning med sitt svängiga blås.
väl det för inget slår hans öga, tankeskärpa och goda minne när det gäller att upptäcka felaktiga adresser, egendomliga debiteringar m.m.
Apropå trumpet så skall vi väl inte glömma att Bernt på fyrtio- och femtiotalen lirade i olika jazzkonstellationer. Bl.a. for han (Norr) land och rike runt med Bertil Lövdals storband. För övrigt den ende i bandet med vanligt kneg och sedan han gängat sig blev det oftast inte tid för mer än hobbyblåsa. Bernte finns på platta med Nalens storband så det finns möjlighet att för den intresserade att kolla hur det lät när det begav sig.
Singö kabin
Är man med i ett Båtsällskap skall man ju också vara på sjön och genom åren har det blivit en hel del båtåka.
I 35 år, fram till 2005 när båten såldes vidare till yngre förmågor, har Bernt och Kerstin i sin Singö kabin från sent sextiotal lyckliggjort skärgården.
[ Foto: Märta Eriksson ]
Bernt och Kerstin i sin Singö kabin.
Nåja, alla därstädes kanske inte delade lyckliggörandet. Som den mycket sena aftonen i Finnhamn då Bernt, Kerstin och en skara musikintresserade uruppförde Evert Taubes En vals på Mysingen i någon dittills okänd tonart. När man för tredje gången eller så kom fram till ”…vi går till Utö för natten, vi går till Utö för natten…” hördes en allt annat än vänlig, men otvivelaktigt bestämd stämma, från andra sidan viken – Ja. gör det för faaan!
Hur det hela avlöpte den gången är höljt i dunkel, men det som alltid avlöpt väl är Bernt och Kerstins motorbåtstävlande. Ständigt har de hållit sig framme både i de nattliga tävlingarna och i tävlandet i dagsljus. Det var först
[ Foto: Sven-Åke Aulin ]
Still going strong.
när motorbåtstävlingarna lades ned i början av åttiotalet som Falkenborgs tvingades kapitulera.
Hedersbetygelser och fortsatt engagemang
Har man varit med så länge i Sällskapet så tillskrivs man inte bara många historier man kommer också ifråga för Sällskapets hedersbetygelser. Bernt fick Ekensbergs Båtsällskaps förtjänsttecken 1981 och kallades till hedersmedlem i Sällskapet 1993. På årsmötet 2006 var det också dags för Kerstin att få förtjänsttecknet.
Att egen båt inte är en nödvändighet för engagemang är de båda levande bevis för. För visst är de som vanligt på ort och ställe när det drar ihop sig till årsfest, lucia och sjösättningsbankett – och just så skall det vara.